Kommunikation som drivkraft

När spelplanen gungar behöver vi prata mer,
inte mindre

Onsdag 4 juni 2025

Vi befinner oss mitt i en omställning mot ett mer hållbart samhälle. Men just nu är det
lätt att känna att vi står still. För även om vi vet vad som krävs, håller spelplanen på
att förändras. Med Omnibus kommer osäkerhet kring vad som ska rapporteras – och
hur. Några väntar in tydlighet. Andra trycker på paus.

När riktlinjerna blir oklara är det lätt att tystna. Lätt att bli rädd för att säga fel. Lätt att
vänta, istället för att ta nästa steg. Men det är inte vägen framåt. Jag tror på något
annat – att kommunikationen, särskilt nu, är ett av våra viktigaste verktyg för att ta
oss vidare

Kommunikation som kraft
När kommunikation används klokt kan den bli en motor för förändring. Den bygger
förståelse och kunskap. Den skapar delaktighet. Och den driver verklig påverkan.

Som hållbarhetskommunikatör är jag ständigt nära den här frågan. För mig handlar
det inte bara om vad vi säger, utan varför vi säger det. Och jag bär alltid med mig en
enkel men viktig påminnelse: Hållbarhetskommunikation måste vara ärlig. Annars
gör den mer skada än nytta.

Det gäller särskilt nu, när så många letar efter tecken på riktning. Vi måste våga
prata om det som fungerar – men också om det som inte gör det. Våga visa både
framsteg och motgångar. Inte för att allt är perfekt, utan för att visa att vi försöker och
menar allvar.

När tystnaden tar över
Just nu ser vi mer av det som kallas greenhushing – när företag avstår från att
berätta om sitt hållbarhetsarbete, av rädsla för att bli ifrågasatta. Jag förstår det. Det
är lätt att vilja vara på den säkra sidan. Men det är också ett problem. För när vi
slutar dela, hur ska vi då kunna lära? Hur ska vi inspireras? Hur ska vi förstå vad
som faktiskt är möjligt?

Rädslan handlar inte bara om att bli ifrågasatt – utan om en verklig osäkerhet kring
vad man ens får säga. Och här har vi som arbetar med kommunikation ett ansvar. Vi
måste förstå grunderna i vad som gäller. Vi behöver veta vilka regler och ramar som
styr. Och vi måste våga be om hjälp när vi inte vet.

Att kunna bolla med en jurist eller få en oberoende granskning kan vara avgörande.
Inte för att dämpa kommunikationen – utan för att stärka den. Göra den mer
trovärdig. Mer transparent. Mer långsiktigt hållbar. För mig handlar det inte om att vara perfekt.
Det handlar om att vara ärlig och professionell där verkligheten speglas. Det är då kommunikationen
kan börja göra verklig skillnad.

Därför är jag med i CommToAct
Jag vill få fler att se kommunikation som ett verktyg som driver förändring. Och jag
vet att vi behöver göra det tillsammans. Vi behöver dela berättelser. Byta kunskap.
Våga prata, testa, misslyckas, lyckas – och lära ihop.

Många av oss som arbetar med hållbarhet och kommunikation gör det ganska
ensamma. Kanske är vi den enda i vår roll på arbetsplatsen. Kanske saknas det
naturliga kollegor att bolla tankar och dilemman med. Då är ett nätverk som
CommToAct ovärderligt – ett sammanhang där vi får spegla våra erfarenheter, känna
igen oss i andras utmaningar och hämta kraft tillsammans.

Det är därför jag är med i CommToAct. För mig är det en plats där jag både kan
bidra och få kunskap. Vi som arbetar med kommunikation har en unik möjlighet.
Men också ett ansvar. Vi ska göra det begripligt. Vi ska göra det mänskligt. Vi ska göra
det möjligt.

För att rörelsen ska fortsätta behöver vi både gemenskap och riktning.

Så hur gör vi nu?
Vi kan vänta. På nästa besked. Nästa direktiv. Nästa klartecken.
Eller så fortsätter vi prata om det vi gör – även det som inte är perfekt.
När kommunikationen tystnar, stannar också rörelsen.
Men när vi vågar vara öppna, ärliga och nyfikna – då börjar något röra sig. Då tar vi oss framåt.

Och det är precis det vi behöver nu.

Zandra Björk, hållbarhetskommunikatör på KlaraBo och ny i CommToActs
kommitté